Beckett ogillade att tala i telefon

Samuel Beckett 1977. Foto: Roger Pic. Källa: Wikimedia Commons

Samuel Beckett 1977. Foto: Roger Pic. Källa: Wikimedia Commons

Att Samuel Beckett var en flitig brevskrivare är kanske en nyhet? Han hade en stor vänkrets som han höll kontakt med via brev. Fast tala i telefon var han inte så pigg på – han var endast anträffbar en timme per dag! Den brevsamling som nu är under publicering hos Cambridge University Press sanktionerades av författaren själv några år innan hans död. 2.500 brev utav totalt 15.000 kommer att publiceras. Volym 2 omfattande åren 1941 till 1956 har fångat mitt intresse. Korrespondensen tar av olika skäl fart först efter krigets slut då Beckett för sin vänkrets redogör för sina fåfänga försök att få romanen Watt publicerad. Hans livskamrat Suzanne Deschevaux-Dumesnil visar sig ha större framgång: hon lyckas få förläggaren Jérôme Lindon intresserad av Becketts romaner Molloy och Malone meurt. Beckett blir uppmärksammad vilket banar väg för genombrottet med En attendant Godot. Genom breven kan man följa hur pjäsen efter premiären i Paris sedan sätts upp i London, Miami och New York. I London hotas pjäsen att ställas in av Lord Chamberlain’s Office på grund av blasfemiskt innehåll och i Miami  får den usel kritik. Londonföreställningen blir dessutom fördröjd eftersom både Alec Guinness och Ralph Richardson efter stort vankelmod beslutar sig för att tacka nej.
En nära vän till Beckett under de svåra åren innan genombrottet kring 1953 är konstkritikern Georges Duthuit. Genom dennes försorg får Beckett översättningsuppdrag för tidskriften transition och kan därigenom hålla sig flytande. En stor del av breven i volym 2 är adresserade till Duthuit och det som diskuteras är samtidskonst. Beckett försöker övertyga Duthuit om Bram van Veldes storhet. Deras konstresonemang kommer för övrigt ut både i transition och i bokform. Ett bra komplement till brevsamlingen och som kan fungera som parallell-läsning är  den auktoriserade biografin Damned to fame : the life of Samuel Beckett av James Knowlson från 1996. Knowlson är för övrigt en av grundarna till tidskriften Journal of Beckett Studies. Här kan man finna många intressanta analyser av Becketts totala korpus.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *