Strindberg i världen

Från Strindbergsmuséet får vi veta att den gode Augusts väg till svenska hjärtan enligt författaren själv nödvändigtvis gick genom utlandet:

Men jag måste för att mitt ord skall gälla i Sverige bli europé först. 

Uppenbarligen lyckades planen. Strindberg vann inte bara Sverige, men också stora delar av resten av världen – även utanför Europa. Det ser vi inte minst nu under jubileumsåret, genom en strid ström av nyutkomna översättningar och annan Strindbergiana från utlandet. Här några exempel. Den nya tyska översättningen av ”Röda rummet”, som skymtar på bilden ovan, har även uppmärksammats i Deutschlandradios kulturprogram.

Som vi tidigare berättat har tidskriften Deshima i sitt senaste specialnummer temat Strindberg et la ville / The cities of Strindberg. Här får man en mångfacetterad bild av Strindbergs ambivalenta förhållande till staden. Samtidigt som han rörde sig hemtamt i konstnärskotterierna i dåtidens metropoler Berlin och Paris, uttrycker sig Strindberg med  reservation om staden i verk som Esplanadsystemet och i Sömngångarnätter. I ett brev från 1892 kallar han sig rentav ”stadshatare”.

Bidragande till Strindbergs spridning över världen har kanske  varit det faktum att han i hög grad har lästs av andra författare och dramatiker. Så finner vi t.ex. att Hugo von Hofmannsthals bibliotek, noga förtecknat och beskrivet ner på understrykningsnivå i den senaste delen av den österrikiske författarens samlade verk, rymde åtminstone sex band av Strindbergs dramer ur det tidiga nittonhundratalets Deutsche Gesamtausgabe unter Mitwirkung von Emil Schering als Übersetzer vom Dichter selbst veranstaltet, en tysk översättning således utgiven på Strindbergs eget initiativ. Därtill ägde Hofmannsthal även tyska utgåvor av I havsbandet och Giftas, den senare given som julklapp år 1922 från Irene Hellman-Redlich, som tillsammans med sin man höll  en betydelsefull litterär salong i Wien före andra världkriget. Hon dog 1944 i Auschwitz.

En jämförelse mellan Strindberg och Hofmannsthal som romanförfattare finns i  en artikel i Modern Language Review vol. 70 (1975) nr 4, som finns i tryckt form på KB.

Det här inlägget postades i Suecana och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.