Författaren och diktaturen

Photo: © J. Kolfhaus, Gymn. Marienthal, Creative Commons Attr. Share Alike 3.0

Valet av den kinesiske författaren Mo Yan som årets Nobelpristagare har utlöst en debatt om vilken position en författare bör inta i en totalitär stat. I en diktatur ställs ofta frågan huruvida den intellektuelle har något ansvar eller ej. Bör till exempel en författare likgiltigt stå ut med allt som händer runt om honom eller bör han involveras förr eller senare? Enligt den rumänske filosofen Andrei Plesu (Ord & Bild, 5-6 / 1996) är lösningarna vanligtvis enahanda. Där finns lösningen med ”elfenbenstornet” (den otidsenlige intellektuelle), ”aktivistens” lösning (den engagerade intellektuelle) och ”agitatorns” lösning (den rebelliske intellektuelle, en ständig bomb mot etablissemanget).

Den allmänna tendensen i en diktatur – som till exempel Kina – är politiskt engagemang. Att inte engagera sig, d.v.s. neutraliteten, kan upplevas som en modig handling, som en dygd medan oliktänkandet kan betraktas som ett hjältedåd. Andra ser exil som en tänkbar lösning. Det finns naturligtvis också fenomenet med ”kompenserande engagemang”, ägnat att gottgöra det tysta medgivande, som många gjort sig skyldiga till under diktaturen. Jag väntar med spänning på Mo Yans Nobeltal om några dagar för att se vilken ”lösning” han har valt. Än så länge är det oklart.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *